Jag Måste ärligt säga att jag älskar att vara hemma, förstår dom som säger att dom vill flytta hemifrån och i vissa desperata fall önskar man att man inte hade föräldrar ens, men fatta vad livet hade varit jobbigt utan föräldrar eller ett hem som man vet alltid kan komma tillbaka till.

Jag älskar min mamma, pappa är liksom shit the same, han lämna mig och ja verkar inte vara så aktiv att få mig tillbaka, tog kontakt med mig för kanske 2 år sedan, ja det var lite ovärt, om man hade sett tillbaka 2 år sen hade jag inte pratat med han på 7-9 år.
Hemska tanke, sen när han tog kontakt med andra släktingar så pass det jävligt bra att kontakta mig, ursäkten ja han ville börja ett nytt liv, kunde han inte börja sitt nya liv med mig också? nej ist skulle han gifta om sig, dissa sin släkt och skaffa två snorungar.
Sure dom är säkert jätte söta..
Men jag gillar dom inte, dom tar min plats.
Omogen som jag är tycker jag att jag borde vara i deras plats och hans fru borde aldrig kommit, hon försötrde livet mellan mig och pappa, ville itne ha mig och tvinga (eller ja tvinga och tvinga, kan aldrig tvinga nån) att lämna mig..
Hon var hemsk..
Vill inte förklara dom elaka vulgära skit saker hon gjorde mot mig men lovar er, det var hemsk.
Nog med "hur synd det är om mig"
Och mer till livet.

Senare idag ska jag nog äta något, ätit en macka och en banan idag WOW go me.
Sen ska jag se C/O segermhyr (stavning?)
en underbar serie :D älskar deras humor.

Ska nog lägga mig tidigt idag ^^

Aja, mer update imon antagligen, pusshej :*